emmaboda '07 - allting nu.

äntligen har jag fått nytt syre att tugga på
mitt intresse för musik tycktes blekna för en stund
så emmaboda-festivalen blev som en slags pånyttfödelse

jag fann dock ny musik precis innan; justin timberlake

och nu när jag är hemma igen; kristian anttila, welle: erdball, ännu mera CK, miss li och las palmas.

den bästa spelningen var kristian anttilas
men den som fick mig att le som mest var CK
och då tänkte jag på något en gång sa om en cirkus miramar-konsert

idag har jag för första gången betalat för en mp3
eftersom anttila fick mig på fall ordentligt när han spelade nya låten
vill ha dig
en kristian i bar överkropp, ridstövlar, ögonbindel och piska i högsta hugg
fick hela publiken att jubla av förtjusning
men när den mörke på scen helt plötsligt var naken från midjan och neråt
och stod och dansade likt ewan mcgregor som kurt wild
vände jag mig om en stund
för att sedan mötas av ett stage-dive av kristian

CK var mest glad med sitt babyface inramat av en svart frisyr
något som inte alls överensstämde med min bild av honom
i en slags overall hoppade han glatt runt på scen
och när på rosa moln gick igång fylldes jag av extrem lycka

I'm from Barcelona var som vanligt det gladaste bandet på scen
med ballonger, såpbubblor och konfetti
las palmas röjde med sin skånska hip-hop
och miss li fick fart på publiken med skrattande mellansnack
under shout out louds gavs inte tillfälle att njuta lika mycket som under siesta
dels för att bli av med folk för att leta upp andra
och dels för att alkoholens påverkan började ta över ens sinne
vilket gjorde att konserten med welle: erdball blev minst sagt suddig
men det var också enda gången något var suddigt under hela festivalen

vi skulle även ha sett band som au revoire simone & dinosaur jr
men vi valde att lyssna från tältet
my darling YOU fick vi hoppa även i år på grund av en alldeles för tidig spelning
och långvarig regnskur

billie the vision & the dancers spelade på förfesten
med alldeles för liten scen, för dåligt ljud och för stökig publik
så vi stod bara ut i 20 minuter eftersom vi samtidigt led av trötthet

i år blev det inga roliga festival-citat utan bara ett märkligt
"dina näsborrar är ju cp!" av våra yngre IB-grannar
som verkade ha en väldigt fin kärleksrelation till varandra
då de verkligen var kompisar med varandra
man behöver nog ha vänskapen samtidigt som passionen
för att det ska fungera


hur som helst var vi helt klart bland de äldsta på hela festivalen
och även kroppen höll med om saken
att man kanske börjar bli för gammal för sånt här
att åldras handlar inte om att sluta leva
men det är så att vissa saker inte uppskattas lika mycket
när hjärnan mognar och utvecklas
i alla fall dess innehåll


men sista emmaboda behöver ju inte innebära sista festivalen.