ta min hand och kom så går vi vidare

de säger att man måste brytas ner
för att kunna byggas upp igen

[ jag börjar om från början nu
lämnar en bit på vägen

jag har kommit för långt för att bara gå tillbaka ]

men jag insåg en sak
att inte veta vilka som läser är en slags frihet
man anpassar inte orden efter ögonen
man skriver fritt och öppet
jag kom bara på att jag berättade för mycket
åtminstone för mycket för vissas ögon
ögon som kan föra vidare till någon som en gång använt mina ord emot mig
inte för att jag tror att det skulle hända igen
men jag vet att under rätt omständigheter är allting möjligt
och den känslan jag hade då
vill jag verkligen inte smaka på igen
för jag har verkligen fortfarande i bakhuvudet
att allt du säger kan användas emot dig
visar du att det finns ett hål i muren
finns det faktiskt de som går igenom det
endast för att riva muren från insidan


jag har blivit viktig för mig själv
därmed måste jag även skydda mig
det är skillnad mellan försvarsmekanismer och självbevarelsedrift



för övrigt så är jag inte den jag var när jag startade den andra bloggen
jag har kommit mycket längre än så nu

vad har hänt på vägen?
förutom utbreddningen av min självkännedom
har jag dessutom vunnit något riktigt, riktigt stort
jag har äntligen en mamma