I uncomplicate me

jag minns att jag så länge gick runt i konstant förvirring
att jag aldrig kunde sätta ett finger på vad jag kände
jag hade inte en susning någonstans

jag gömde inte bara känslor för andra
utan framför allt för mig själv
inte konstigt att jag kände mig så trasig

på något vis har jag lyckats trassla ut så mycket
på ganska kort tid
och många rädslor har därmed släppt
innan hade jag, till exempel, åldersångest
jag ville verkligen inte bli äldre än 20
sen 18 har det inte varit roligt att fylla år
men nu är det inte alls så
jag glömmer helt plötsligt bort att jag bara är 21
i huvudet snurrar 23-24, men jag vet inte varför
21 känns så ungt på något vis
och så har jag aldrig känt förut
jag känner att jag har växt upp en del
på många sätt har jag mognat
jag vet att det inte finns ett vuxet beteende
det är bara ett sätt att kategorisera ålder
så jag är inte rädd längre


det finns fortfarande så mycket i framtiden
att vara rädd för
men jag väljer att inte tänka så långt
det kommer lägga sig, steg för steg



just i detta ögonblick ser jag mest fram emot sommarens festivaler

• siesta
• kristianstadsdagarna
• emmaboda
• malmöfestivalen

det är kanske inte ens möjligt,
men jag hoppas att denna sommaren blir minst lika underbar som förra